Nu är det natt. Månen är uppe, det är bitande kallt ute och jag är tankspridd.
Idag var jag och hälsade på Peter igen, fast den här gången var det massor med folk där och kakor. Mmm...
Det var riktigt trevligt faktiskt, görs gärna om igen nån gång.
Sen blev det Sköndal med Maklin. Man önskar ju att all den här bitterheten och alla de här tankarna bara skulle FÖRSVINNA, men det är bara önsketänkande. Det kommer att ta ett bra tag tror jag innan de försvinner. Men vad ska man göra liksom?
Jo, bita ihop och stå ut med det. Hur ont det än gör...
"Look at all the people. Are these nice people?
This one has power. I could feel it from outside. Do you like daisies? I plant them but they always die. Everything I put in the ground withers and dies."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar