Ensam igen

Sådär. Nu har Snickers kommit till en ny familj. Det känns ganska jobbigt faktiskt, trodde inte att det skulle vara så illa...
Nu har jag ingen som väcker mig på morgonen, hoppar runt mina ben när jag går, busar med mina strumpor stup i kvarten, ligger och sover bredvid mig i sängen och håller mig varm eller pussar en när man är ledsen...

Nu vill jag ha glass. Eller godis. Eller vad som helst. Jag vill härifrån. Hjälp mig?