Ni kan inte förstå.
Ni kommer aldrig att förstå.
Ni kommer aldrig att känna det jag känner.
Och var glada för det. JAG är glad för er skull.
För jag önskar det inte till någon. Inte någon alls.
Jag måste träffa henne idag. Jag måste se henne idag.
Ni säger antagligen att "det är inte så stor chans", men det är det.
Jag har sett henne varje dag i över tre år, jag känner nog igen hennes silhuett vart som helst.
Världen är en för liten plats. Arenan ännu mindre.
Jag står inte ut. Det är 9 timmar kvar tills de spelar. 9 timmar kvar tills insläpp.
Ännu mindre tid tills vi kommer att vara där. Usch.
Hoppas bara att jag inte gör något dumt.
fredag 31 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar